Nyss varit ut med kenzo.. Stod och räknade stjärnor medans han strövade fritt omkring, 52 stycken inom mitt synfält enbart, och då fick jag inte vrida på huvudet lr så.. Ja.. Man är väl en aning vrickad denna tiden på dygnet.. Jag önskar att jag kunde vara en oxå.. Lysa ner och skina upp vägen för mina vänner.. Få dom att känna sig så speciella som dom är.. Natten har varit sjukt tung med alla känslor och tankar men tack och lov så har jag och Becca jobbat tillsammans i natt så jag har fått ventilerat mig mycket.. Så blir dte en annan sak att arbeta med en vän istället för n¨ågon ytlig som man knappt känner, för man vill ju inte gärna säga till dom att man har lite vrickat, halvtaskigt psyke just nu och därför kanske verkar ovanligt tyst och menlös..

Ja så.. Jag hatar detta.. Rädslan för min egna ångest.. Att ingen kan spika en med klubba så man slocknar