Vad är det som ska hjälpa en orka hålla upp när allt runt omkring rasar?

De senaste sju månaderna har varit ett helvete, jag har varit en person som jag normalt sett annars har avsmak för, Jag har blivit någon som jag inte kan stå för eller vill kännas vid, saker jag gjort osv, jag har nog haft min värsta identitetskris som jag någonsin kommer ha under min tid här på jorden.

Och under denna tid har jag lyckats förstöra för mig själv, sårat  personer som står mig närmast, fått dessa människor att aldrig mer kunna se på mig som dne gamla Nathalie.. Denna period är inget alls jag är stolt över..
Men under denna tid har jag också lärt mig en hel del om folk också.
En annan sak också, att aldrig försöka döma perosner efter deras handlande och intryck osv, för som det är för mig nu så kan denna person just i denna stund vara i en period av sitt liv, där allt är så upp och ner, man känner inte igen sig själv längre och kan därefter inte handla rätt .

Jag är så dum och blind, att jag låtit dett gått så lång tid och inte kunnat förstå det själv utan under denna långa period så har jag lyckats med så mycket dumheter och sårat många och de nya männislorna som lärde känna mig under denna tid har ju denna vrcikade uppfattning om mig, så jag kommer få ett helvete nu att visa mitt riktigta jag och de människor som är villig att ge den gamla en ny chans och såklart så förstår jag att vissa saker ej går att glömma lr sopa under mattan med, men som sagt. Jag får göra ett tappert försök att visa den rätta jag.. Att försöka hitta tillbaka till henne..

Jag har förlorat så mycket på detta..

Men man lär sig en del om sina vänner också.. Vilka som skulle slänga sig i vågor efter en och vilka som hugger en i ryggen..
Jag kommer vara mina änglar förevigt tacksam att ni finns vid min sida trots allt under denna tid.
Det ger mig hopp om att vänskapen  inte alltid behöver vara ett hugg i ryggen.
Nu gäller det bara för mig att lyckas hitta tbx till den jag var innan allt..Helst av allt så hade jag velat ha tillbaka den Nathalie som var där för ca 4 år sedan men det vet jag att det är omöjligt för dom som oxå känner mig väl vet att jag vart så skadad psykist under en väldågt lång period.. Och dom 2 åren är något jag aldrig kommer få tillbaka och efter det halvåret som sedan vart 2 år efter kommer förfölja mig i framtida förhållande.. Vilket det också gjort nu med det senaste.. Så en tuff väg kommer nu börja att försöka börja om på nytt och att det ska bli att lära känna den Nathalie, den som man kan vara stolt över.  Mitt tid kommer att gå åt till att försöka få mig själv på fötter igen, träna och jobba.. Jag längtar tills jag åker iväg till norge och jobbar.. Ska bli skönt att komma bort..
























 



























 




















>





















 





















Jag fick dina ögon och din envishet
jag fick ditt sätt att gå
aldrig din uppmärksamhet
åå du talade om mig
när jag inte var där
de sa du var så stolt
att jag gått så långt

åå jag skulle velat känna dig
förstå var du kom ifrån
men nu går jag i det öde landet
mellan en far och en son

så många frågor
som aldrig fick nåt svar
finns det nån som vet
vilken sorts man du var?

Ja det går i släkten
var det någon som sa
åå ibland i spegeln
ser jag dig titta tillbaks

åå jag skulle velat känna dig
förstå var du kom ifrån
ibland blir murarna för höga
mellan en far och en son

jag förlåter dig
det här kapitlet är slut
jag sätter punkt här
jag andas ut

jag skulle velat känna dig
förstå var du kom ifrån
men nu går jag i det öde landet
mellan en far och en son



Jag måste ju ha n¨ågot roande.. Det är sjukt..







Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och du somna' den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
O om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
o om nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten

Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

För så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annan stans

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...








Förlåt för allt Andreas.








Där i dimman ser dig om
Svarta tårar precis som dom
Känner smärtan tusenfalt
Svarta tårar det är allt

Känner längtan av ditt begär
Världar i ditt inre slits isär
Känner smärtan tusenfalt
Svarta tårar det är allt





Gråter kom regn gör mig hel
Förlåter min ångest gör mig stel
Hatar allt ni tror jag är
Hånar den spegelbilden som jag klär

Mitt inre blöder min tanke är för rak
Allting var så enkelt men har tappat all min smak
Murar rasar samman stoftet kväver mig igen
Två världar två liv men vad kommer sen






Varför fanns där ingen hjälte när mina händer var för små?


Kill me, Heal me.






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0