Jag har hållt mig nykter.. Trots allt.. Under hela kvällen så har alkoholen lockat.. Inte som ett begär på det viset som det verkar.. Mer som ett hopp om att man skulle må bättre.. Men tänkte att det skulle bli bättre med timmarna..Kom nyss in efter en nattrök med Larran, och kissning med kenzo.. Jag önskar att jag vore i hans skick Hehe.. Då hade jag gått raka vägen och lagt mig.. istället för att sätta mig här och göra mig värre i min sinnesstämning med deppmusik.. Musik är mitt liv.. Jag skulle aldrig kunna leva utan det.. Men.. Men.. Ett men måste läggas in.. Musik får mig att må sämre.. Jag analyserar texter, ibland bara meningar alltför djupt.. Musiken spelar ingen roll.. Det kan vara världens sämsta låt, bara texten sätter sig i hjärtat.. Musiken kommer bli min död..

Något jag skäms,skräms och upprör mig är det som rundade mina tankar ikväll.. Det jag började tänka att jag skulle göra.. Nej, det är inget självmordsförsök som jag tror att många kan tolka det som absolut inget sånt.. Utan något som går emot mina egna principer.. Något som jag aldrig gjort.. Och alltid tänkt aldrig göra.. Men ikväll mår jag riktigt skit, vilket känns riktigt patetiskt att tankarna började vandra åt det.. Men ändå.. Något bra måste det ju ge eftersom så många mår bra av det.. Ja.. jag trodde aldrig jag skulle sjunka så djupt så att jag ens tänkte tanken.. Och ännu inte släppt den.. Jag tror jag gör det för mig själv att skriva om det för att jag själv ska se hur idiotiska dom tankarna är.. Rannsak mig själv.. Men jag vet inte.. Jag vet inte om jag skulle leva med mig själv efter det.. För mig är det en stor grej.. Jag har mått sjukt dåligt de senaste månaderna, pga allt som hänt.. jag hinne rinte ens bearbeta saker innan något nytt läggs på.. Men ändå under dessa månader så har jag inte tänkt såhär långt.. lr kort kanske rättare sagt.. Jag vet inte..  Nä fyfan.. Jag vill inte..  Jag trodde inte att mina känslor tagit över såhär.. Och jag trodde inte jag någonsin skulle vara i närheten av det..  Du.. Inget ont anande vad i helvete som förssigår i mig.. Det är fel att skylla på någon annan.. Jag kan inte klandra dig, bara mig själv.. för tydligen så har jag fuckat till det, min hjärna, mitt hjärta, jag hade tydligen inte sån kontroll jag trodde.. Och jag vill inte.. Jag vet att det bara skadar mig mer.. Finns ingen bra slut på det hela.. De är som en orkan i skallen på mig, jag vet varken ut lr in, jag hoppas det bara är något som går över.. Per gessles låt- Det är tuffa tider, för en drömmare.. Ja.. Shoot me.. put me down to the eternal sleep.. För såhär orkar jag inte vara länge till.. En jävla börda.. Och hur ska jag bära mig åt.. för att få bprt dessa tankar.. Raderas ut.. Jag kan inte klandra någon annan än mina idiotiska känslor heller.. Jag vill bara slita isär mig själv, vill bara sova och glömma allt.. Önska att jag aldrig hamnat i sån här sits..





I själva verket är jag kvar i mitt skal
och jag vill tränga ut dig men du kommer tillbaks såklart
i mitt sagoland tar du mig i hand igen
men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte
tänker på den dan du stack - för mig: det bara fanns inte
varför kan jag inte bara ta och glömma dig
varför kommer du tillbaks i mina drömmar säg
hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig
kan inte släppa dig - det enda som jag tänker är att
en gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm
men jag måste gå vidare för egen del
det var mitt egna fel - borde gett mer
men det är lätt att va efterklok - lätt att se
i backspegeln och skilja rätt från fel
måste bara släppa dig innan det växer mer
men i drömmen är det vi mot dom
vi var lyckliga som vin och sång
så jag strosar till en solnedgång
men när jag vaknar är det tomt inombords - vill bara somna om...

Ja.. Jag hatar denna ensamhet.. Jag vill kunna älska vilkkorslöst.. Ha någon att komma hem till.. Någon att få ta hand om.. Någon att få krama när helst jag vill.. Någon att vara nära igen.. Att titta på.. Att lära mig vad som gör denna person, glad, att se när personen är ledsen, att veta vad jag kan göra för att personen ska må bättre.. Att le varenda gång jag hör hans skratt, att kunna titta på honom och glädjas åt att jag har honom där.. titta på något vakert.. Är det inte dte livet går ut på.. Att få en annan människa att känna sig så älskad och behövd, att ge sitt liv åt att se sin livskamrat må bra..?Jag vill ha någon att göra det för.. Kan jag inte själv må bra så vill jag ge allt för att en annan ska må som en gud..Och jag vet.. Denna gudagåva hänger framför ögonen på mig, och jag vet att jag aldrig kommer nå den.. Kommer aldrig lyckas.. Det är nog det som gör jävligt ont.. Och jag sätter mig värre i situationen också.. Jag skulle ge allt för att det inte skulle vara så.. So fucked up in the head..


Han för sig så fint, när han rör sig
Han är så fin när han berör mig..
Hur är det möjligt att Gud skapat något så fint..





Ex amino.. Verkligen..! Jag kommer må sämre av att skriva detta inlägg.. Men men.. känns som att så mycket värre kan det inte bli..





If I had just two words to say,
To explain my life away.
I could say ups and downs,
Because, I always kept my defense down.
Always kept my defense down!

I wish I could take you away
To a place of mystery
We will travel there on sands of time
To listento fairy tales
We will listen to fairy tales
We will listen, listen, listen


Jag ösnkar.. att jag aldrig hamnat i dessa känslosamma skit..

Så.. Göra skiten..? Think.. Think deep.. Ja.. Vart står jag numer...? Jag gillar inte alls det jag utvecklat..