Ja.. en riktigt hemsk sådan..Äntligen så blöder ögonen.. men jag vill verkligen bara ha det där niagarfallet.. jag väntar på det.. Jag vill släppa.. Vet inte hur man ska ta sig ur dessa tankar heller.. Jag vill oxå gå vidare. Jag orkar inte hålla på såhär, man tycker att kroppen ska vara inställd på att försöka bearbeta saker så att man kan få börja må som folk istället.. Det är så jävla mycket.. Och jag vill inte veta.. Jag vill inte ha nå detaljer!  Jag önskar att jag kunde få en riktig pannknack så jag fick slippa dessa minnen och dessa känslor.. Jag vill komma över honom.. Jag vet inte hur fan man börjar, hur gör man för att glömma en sån stor bit som etsat sig fast i hjärtat.. Bränt ett hål..

Jag börjar bli så riktigt skadad också av alla tankar.. Ja, detta blir ett sånt där patetisk inlägg igen, men som sagt är jag inte i bruk för något annat heller...

Såna långsökta tankar som jag försöker intala mig själv.. Som att försöka se det positiva i den kvällen.. dock att det inte finns något men alls försöka tänka att det hade kunnat blivit gått sämre.. Hade ju kunnat blivit sånt bråk och han senare samma natt varit med om en olycka lr något sånt där sjukt så han ej längre varit vid liv.. Ja såna där paranoida saker.. försöker tänka på alla vinklar och sätt för att försöka få något psitivt ur den kvällen.. Tänker också väldigt mycket på att om jag bara struntat i att gå ut den kvällen... jag hade dte ju så trevligt hos Helen.. Bollnäs vann körslaget och allt osv.. Helt perfekt kväll.. Vad skulle jag ut å göra..!? Så många yra tankar..

Hörde precis att jag fick sms.. Klump i magen varje igång ifall det skulle vara..  Jag har inte ens haft styrkan att rensa ut inkorgen.. och utkorgen.. har alla gamla skickade sms som jag förut under vår tid tillsammans kunde läsa igenom och lfina åt, även dom jag hade fått.. Det är inget jag kan göra längre.. Jag orkar inte ens läsa dom men jag har heller inte kraften att ta bort dom.. Jag vill bara kunna göra som honom och få gå vidare och vara lycklig.. Jag glädjs åt honom för det.. Jag ösnkar honom verkligen all lycka även om dte inte är med mig.. Visst fan är det tuingt att veta att personen man håller så gått vidare osv men det ger en ett större rus att veta att ahn mår bra så.. Men jag vill också hitta dit..

Så många gånger man sitter här i soffan.. Man vet att man aldrig mer kommer se honom sitta där med sina hörlurar längre.. Man kommer aldrig mer höra han och kenzo springa runt lr ligga i sängen och bråka.. Heller aldrig mer höra hans fnitter, skratt lr få titta i hans ögon nå mer.. aldrig aldrig mer något av detta..
Mitt hjärta har bara inte kommit sams med det ännu.. Hur mycket jag än vill.. Jag får en klump i magen varenda gång Kenzo hör någon i trapphuset och springer förväntansfullt till dörren med viftande i svans i hopp om att dte ska kunna vara.. Även natt-tid.. Det skär i mig att titta på honom då och veta att "Lilla vän, det där kommer du aldrig mer få uppleva"
Jag vet att han inte ser det ur samma aspekt som mig, men opnt gör dte att se på honom när han står där med sina leksaker i munnen och vill leka och jag har sån dålig tid med lek över till honom.. Det var han som gav sin tid till detta med honom...

Jag behöver bort från detta.. Jag orkar inte bo såhär.. Och i denna stad.. där folk mår bra och på något vis blir tillfredställda av att hålla på som dom gör, trots att man tycker att varför hacka på någon som inte riktigt är i sitt ess. Vad är ni för kallhjärtade människor egentligen?! Jag blir så förundrad.. Ni har själva varit med om såna tunga saker och saker som är jobbigt och tungt att minnas och man vill bara gå vidare, så hur fan kan min miserabla sinnesstämmning få er att må så bra? Jag är hymlar inte om att man inte mår bra, så ni kan föda er på detta för det får ju er att må bra iaf. Jag lyckas ju glädja någon iaf. Sen att ni håller på lämnar såna kommentarer, Varför vara anonym? Varför inte våga säga vem fan ni är om ni ska hålla på sådär, Nog för att så jväla korkad är jag inte men iaf. Ha lite stake för fan.



The world would never ever be the same again..



Refrängen som jag fastnat för i denna låt..














Nä jag är inte på topp.. Jag går under jorden nu i sommar med jobb osv så försöka spara så mcyket som möjligt så får det bli en flytt om några månader.. Det ska lbi skönt att lämna denna stad.. Jag tror jag måste det för att kunna gå vidare.. Jag står och stampar på samma ställe och bara tänker på vad som hade kunnat varit.. Men ändå på ett sätt så har jag så svårt att se mig utan honom.. Jag hade aldrig haft tanken på vara utan honom så.. Börja på nytt med någon annan.. Och hur allt nytt ser ut.. Och hur pass skadad man är.. Hur ska man kunna leva med någon ny osv.. Kommer man någonsin kunna göra det..? Se över sig själv och ändra på sig osv.. Så mycket.. Aldrig har en person haft sån inverkan på en....


Så har jag tänkt på en sak väldigt mycket.. Människan som gav liv till den underbara varelsen Nicolina, jag fick reda på att du var orolig över mig och jag läste även ditt blogginlägg.. Jag blir rörd av att du är orolig, men jag är inte självmordsbenägen..:) Det är inget du behöver ägna dina tankar åt..Visst jag skriver mina patetiska och bittra inlägg.. Men jag försöker allt jag kan att bearbeta och jag sopar inte under mattan med att ajg inte mår på topp och jag tror även att mamma och pappa har förstått det så mcyket som jag ägnat tid där har jag inte gjort ca 7 år.. Ja sen jag bodde hemma.. Till och med att ajg spenderade en lördagkväll där till halv ett på natten.. Hehe det är illa för att avar mig..:) Men som sagt, inget som behövs tas med dom.. Jag får så mycket hjälp från din dotter och några få andra änglar omkring mig so lyckas hålla lågan uppe.. Jag är så sjukt tacksam för jag fick er på köpet i släkten så du anar inte.. Men det är ingen fara med mig:) Jag understryker att jag inte är så illa ute som något sånt även tanke på gamla händelser.
Men ni är helt enkelt great. No worries:)



Tankarna slår mig väldigt mycket nu när jag börjat lyssna på vissa extremt gamla låtar..
Och jag har fortfarande inte tagit in riktigt ännu det Lars gjorde.. Kan inte släppa begravningen..Så hemsk men så vacker..Det är så ofattbart att man inte kommer få se ditt härliga flin och ditt roliga skratt...

Ja helt sjukt..


Hoppas du har det bättre där du är nu.. Och Angelica.. Jag skäms för att jag inte hälsat på din grav på länge nu.. Jag skulle behövt dinat tröstande goda råd nu..



Jag vill bara få vara.. Få glömma... Få gå vidare.. Få en chans att vara lycklig..









 


Yes.. Always the same pathetic things.. I know i feed you.. Go ahead.. Me my ´guest..