Verkligen.. Verkligen.. Behövt någon att få hålla om.. att få ligga i någon famn och få skrika och gråta ut all ilska all sorg och allt skit som känns så jävla tungt.. Allt man bär på.. Jag saknar den tiden som då man var liten, amn förstod inte vidden av livet riktigt.. Man hade ingen aning om vilken tuff väg man hade framför sig.. Jag hatar att vid dessa stunder där man verkligen behöver någon att omfamna.. Någon som bara finns där.. Som inte släpper en.. Som inte dömer.. Någon som väntar ut en tills man är klar.. Som sen inte tar upp vad det var som utlöste det hela utan som bara låtsas som ingenting.. Tills man kan dra på sig masken igen och vara som folk utåt.. Alla behöver få bryta ihop ibland.. bättre ofta än någon enstaka gång,. då exploderar man till slut.. Vilket jag tror jag kommer göra.. Haha.. Man har mycket i ryggsäcken som behövs packas ut..


Hur förtjänar man glädjeämnen? Vissa lyckligt lottade frodas ju av dom..
Som Emilie säger.. Vad i helvete har du egentligen gjort i ditt tidigare liv, så sopm du blir straffad?
Ja, den dagen jag får tag på den högre makten lr vad i helvete mans ka kalla honom, må jag utföra min hämnd, sakta, flera gånger och i ren tortyr, för det han orsakat mig. Got damn..

Ja minns lika patetiskt inlägg som vanligt.. Det blir så under dom tunga timmarna..