Att förlora en person som betytder så sjukt mycket för en,
pga något skit en annan människa hittat på, så blir jag den drabbade som berättar om detta.. Är det logiskt..? Det är inte rättvist på en fläck.. och hade jag kunnat gjort mer så hade jag såklart gjort det men det verkar tydligen inte duga.. Hjärtat ger vika och tårarna vill fan aldrig ge med sig. HUr fan kunde jag få för detta!?
Fan fan fan.. Och jag önskar att det varit någon annan, men inte en tanke finns på hur jävla ont det här gör för mig.. Vart ska jag få det där lilla extra ljuset nu då.. Tydligen så var inte den vänskapen lika betydelsefull för denna människa som för mig.. kanske låter som att jag överreagerar men det känns verkligen som jag förlorat någiot sjukt betydelsefullt för en skitsak som inte ens jag gjort, och nu känns allt så jävla meningslöst och känns som att hur fan ska jag resa mig efter detta.. jag trodde inte denna person hade sån påverkan i min liv, visst visste jag att jag fått en sjukt underbar vän, mer än jag någonsin förtjänat, men aldrig att det skulle göra så ont heller, vetskapen att jag aldrig mer kommer få prata med honom, aldrig mer få höra hans skaratt, aldrig få skratta sp mycket som jag gjort under gångerna... och allt borta...För vad? Det är så sjukt orättvist.. Och jag trodde inte man kunde vara så kall heller, att ge mig denna skit..  Hur fan ska jag klara mina dagar.. Jag känner mig så jävla hjälplös.. Min stjärna.. den är borta... Bara slets bort, sakta men säkert ur hjärtat, själen viker sig av smärta och kroppen vill bara skrika.. Detta var något jag absolut inte behövde nu... Fattar du inte hur du knäcker mig nu... Totalkrossar bara.. HUr ska jag fortsätta mina dagar utan en sån som du.. Jag önskar jag aldrig kom såhär långt, för då hade jag inte ftt uppleva chansen att lära känna dig.. då hade jag kunnat fortsatt mitt bittra liv, men nu då.. hur fan ska jag överleva mina dagar utan en sån speciell vän som dig.. Jag svär för fan på min kusins grav att jag gjorde det jag kunde och inte ens det duger.. Vad mer kan jag göra.. Jag skakar av gråt och frustration, jag kände hur nära jag var att bryta samman hos Frida, vilket jag inte var så sugen på inför människorna som var där, men jag känner mig fan inte säker från mig själv här hemma heller ensam.. Jag hatar.. hatar.. Att detta tar så jävla hårt på en.. Låt mig bara få slippa allt.. Jag orkar inte.. Inte nu.. En redig pillercocktail och avsluta med en vacker dröm..
Nej fyfan hur förjväla förjävligt det ska behöva vara.. Man kan fan inte få vara glad under en längre period..

Jag hatar att jag någonsin fick uppleva en sån människa som du.. sån vänskap kommer jag inte få igen med någon igen och det tär på själen.. att veta att så ska jag gå livet ut.. fyfan..


Detta suger verkligen musten ur en.. Detta kommer bli mitt slut..




If I had just one wish
Only one demand
I hope he's not like me
I hope he understands
That he can take this life
And hold it by the hand
And he can greet the world
With arms wide open...